Andreas Varro: När idéer tar form

På Kamera Bilds redaktion hänger det flera bilder på väggarna, från tävlingen Nordic Retouch som vi arrangerade i höstas tillsammans med Adobe och Eizo. När jag denna dag öppnar dörren för fotografen Andreas Varro är det lite extra roligt, eftersom vi valt att placera just hans tävlingsbild direkt innanför entrén.

Andreas VarroAndreas tips

Ålder: 32 år.

Bor: I Örebro.

Familj: Fru och ett barn.

Gör: Fotograf.

Gör jag när jag inte fotar: Tittar på tv-serier. Annars sitter jag mest och spånar på nya fotoidéer. 

Utrustning: Nikon D810 med framför allt objek­tiven 24mm tilt/shift och ett 14–24mm. Använder blixtar och ljusformare från Broncolor. Jobbar med bildredigering och retusch i programmen Photoshop, Lightroom och Bridge.

Webb: andreasvarro.com, instagram.com/itsvarro

– Jag känner igen en del av bilderna, säger Andreas roat medan han ser sig omkring.

Förutom att vara en av finalisterna i Nordic Retouch blev Andreas även tidigare i år uttagen till att ingå i det svenska landslaget när tävlingen World Photographic Cup ägde rum. Han har dessutom fått sina bilder publicerade i ett stort antal onlinemagasin. Men kanske viktigast av allt: Andreas lever i dag på det som han gillar mest att göra.

– Jag har ingen fotoutbildning bakom mig men det har fungerat bra ändå. Så länge du har viljan att lära dig nya saker så går det.

Andreas betonar samtidigt vikten av att inte fokusera för mycket på prestationen utan mer på själva lärandet.

– Om du tittar på en annan fotografs bild och tänker att du skulle vilja göra en sådan, kan det bli för mycket prestation – du blir lite låst. Tänk istället: de här fem sakerna behöver jag lära mig för att kunna göra en sådan bild. Det kan till exempel handla om friläggning och ljussättning. Sätt upp specifika inlärningsmål istället för att fokusera på den färdiga bilden, tipsar Andreas som gärna delar med sig av sina erfarenheter.

Att inte fastna i något ekorrhjul har varit viktigt för honom själv.

– Fotar jag produkter för att kunna betala mina räk­ningar, då kommer jag aldrig få tid för reklambilderna – det jag vill hålla på med. Och då kommer jag inte heller få de kunder jag vill ha. Det gäller att våga ta steget, vara en visionär och tänka framåt. För mig har det gett resultat.

Började med Photoshop 4.0

Det var under den andra halvan av 90-talet, när Photo­shop version 4.0 var aktuell, som Andreas började experimentera i programmet. Han gick på högstadiet och tyckte det var roligt att i datorn bygga ihop bildkompositioner. Så småningom växte även intresset för att fotografera och han förenade det med sina kunskaper i bildretusch. Men yrkesmässigt kom han att bli mekaniker hemma i Borlänge, där han i sitt arbete byggde maskiner för gruvindustrin.

Företaget gick dock dåligt och Andreas varslades – något som samtidigt blev en möjlighet för honom. Han flyttade till Örebro och bestämde sig för att bli fotograf. I dag ägnar han sin tid åt olika reklamuppdrag, där fotomontaget nästan alltid är ett stående inslag.

Hur skulle du beskriva din bildstil?

– Det är realistiskt men ändå orealistiskt. Syftet är inte att det ska se ut som verkligheten, det får gärna upplevas lite animerat.

Förutom ett stort mått av färg i Andreas bilder finns där även något annat, ett mer komiskt inslag.

– Humor är något som folk går igång på, det gör det lättare att komma ihåg bilder. Du ser en bild, skrattar och lägger den på minnet – folk vill bli underhållna. Det kan fortfarande finnas ett seriöst budskap bakom bilden men att man gör det på ett roligt sätt.

Hur kommer du på dina idéer?

– Är det ett eget projekt, där jag inte har en uppdrags­givare, då grundar jag ofta bilden på en mer ideologisk tanke. Det kan vara ett problem jag ser i samhället, något jag vill belysa. Med en tydlig idé är det också lättare att hålla motiva­tionen uppe, än att det bara handlar om att göra en snygg bild.

Hans senaste egna projekt har titeln Shortcut. Med bilden, som föreställer ett antal personer vid starten av ett sprintlopp belyser Andreas hur folk ser på framgång.

– Många vill i dag ta en snabb väg dit. Jag tog idrotten som exempel, där du måste jobba hårt under lång tid för att bli bäst. Men det finns också de som vill bli bäst utan att behöva arbeta för det.

Detta illustrerar Andreas med en karaktär i bilden som sitter med en chipsskål i en fåtölj, som skjuts fram på hjul bredvid löparna.

– Han vill också nå målet utan att behöva anstränga sig. Jag tycker det här med sociala medier handlar mycket om det, vad folk gör för att få nya följare. Hur smutsig är man villig att bli för att få en yta av att se framgångsrik ut? Det genomsyrar hela vårt samhälle i dag.

Gör en grundredigering först

När en idé har kläckts börjar Andreas skissa. Ibland tar han hjälp av en illustratör eftersom han enligt egen utsago inte är bra på att rita.

Skissen gör det dock lättare för honom att se hur de olika delarna ska kunna bilda en helhet. Den hjälper honom även i den fortsatta planeringen av hur arbetet ska genomföras i praktiken, med frågor som: vilka modeller ska vara med och vilka kläder?

– Kanske kopplar jag även in en stylist som vet på vilket sätt kläder kan förstärka olika känslor och budskap.

Nästa steg blir att rekognosera fotograferingsplatser. Att han fotograferar mark och himmel på olika platser är inte ovanligt. Han använder sig även emellanåt av egna arkivbilder »för att ha något att utgå ifrån«.

– Ibland fotar jag modellen först men jag tycker egentligen det är lättare med perspektiven om jag har fotat bakgrunden först.

När alla delarna är insamlade är det dags för retusch.

– Jag gör en grundredigering först för att få en uppfattning om det blir som jag har tänkt mig. Det som är bra med montage är att jag kan flytta runt objekten till viss del, så länge som perspektiven tillåter det. Därefter börjar jag finputsa friläggningarna, för att slutligen få alla delarna att smälta ihop färg- och ljusmässigt. Retuschen är det som är mest tidskrävande i hela processen.

Hur lång tid tar den för dig, retuschen?

– Det är väldigt olika. Aldrig under en arbetsdag, om det är ett uppdrag. Snarare mellan en och tre dagar. Med egna projekt blir det en annan sak. Då sitter jag och finlirar mycket mer för att göra något som jag tycker är häftigt och snyggt. Shortcut tog sex månader från idé till färdig produkt.

Den största svårigheten med bildretusch är enligt Andreas att få de olika delarna att samspela med varandra, i fråga om vinklar och ljus.

– Jag vill få det att se så realistiskt ut som det går. Men samtidigt är ett montage alltid ett montage – man kommer alltid att förstå det. Men jag vill ändå göra det så bra som det går. Anledningen till att jag jobbar med montage är för att kunna förverkliga idéer som annars inte går att genomföra. På så sätt förhindras jag inte av att det inte går att göra praktiskt.

Vad är det som utmärker ett bra montage, om du bortserfrån det tekniska utförandet?

– Jag tror mycket på idén. Det är grunden i all fotografi, eftersom det är idéerna som fastnar hos betraktaren. De bilder jag ser av andra fotografer, som jag tycker om, har alla en tydlig idé. Det är klart att du kan sätta dig ned och träna genom att bara göra olika saker, men för att det ska bli bra måste du veta vad du vill åstadkomma med bilden.

Hantverket däremot, det kan alla lära sig behärska menar Andreas: »Det handlar bara om tid. Sitter du tillräckligt länge så blir du duktig på det tekniska.«

Det kan bli tokiga bilder

De som i dag anlitar Andreas gör det för att de vill ha en »Varro-bild«. De har sett hans tidigare verk och önskar något liknande. När det handlar om idéer i dessa sammanhang kan kunden ibland ha väldigt specifika tankar kring vad som ska göras, medan de andra gånger låter Andreas komma med »input«. Oavsett vad vill han alltid vara en del av idéprocessen.

– Jag säljer visioner. Om någon säger till mig »det här ska du göra« använder de mig på fel sätt. Då blir det mer av ett produktionsbolag, vilket gör att uppdraget blir ointressant för mig.

Att det ofta finns ett humoristiskt inslag i hans bilder är även det något som kunderna har koll på.

– De vet vad jag gör och är ganska öppna för att det kan bli tokiga bilder.

Andreas fotograferar med en Nikon D810 som han tycker ger bilder med bra upplösning, vilket gör det möjligt för honom att i efterhand skala i dem.

– När jag började fotografera skrev jag en lista med allt jag trodde mig behöva. Men det slutade med att jag bara använde cirka 20 procent av det.

Nästan alla hans bilder är tagna med brännvidden 24mm, något som är genomtänkt för att stärka hans manér och skapa en igenkänning.

– Det ska vara lite brett, det är mitt sätt att fota. Jag vill få med mycket detaljer och att det händer mycket i en bild. Med längre brännvidder blir det en för liten bildyta.

Objektivet han för det mesta använder, är ett så kallat »tilt/shift«. Med det blir det lättare för honom att korrigera perspektiven i bilden. Inte minst när han tar flera olika bilder som ska byggas ihop till en.

– Jag har ofta ganska kontrollerade fotograferingar, vilket gör att det fungerar bra med ett tilt/shift-objektiv. Men det är förstås lite bökigt i och med att det är manuell fokus.

Hitta sin egen grej

Medan Andreas fotograferar har han kameran kopplad ­till en dator för att direkt kunna se resultatet i Lightroom. När det sedan är dags att sortera bland alla bilder använder han sig av Bridge, för att slutligen bygga montaget i Photo­shop.

Eftersom en fotografering nästan alltid är väldigt omfattande, med riggande av blixtar och annan utrustning, är det viktigt för honom att i förväg planera noga. Inte minst för att ljussättningen ska stämma i bildens olika delar.

– Jag har med mig en checklista eftersom det är så många olika objekt som jag ska fota. Annars är det lätt att jag glömmer bort en viktig bild och det kan vara omöjligt att komplettera i efterhand.

Du delar gärna delar med dig av dina kunskaper,till exempel via olika bakom-kulisser-filmer.Varför gör du det?

– Jag har lärt mig mycket av andra. Då känns det naturligt att skicka kunskapen vidare till nästa generation som vill lära sig. Det gamla tankesättet att inte dela med sig, för att folk då kommer att använda sig av mina tekniker, det spelar ingen roll. Det är inte tekniken som har tagit mig hit utan det är min motivation, drivkraft och mina idéer. Om någon annan kan ha nytta av det jag redan har lärt mig – är det bara kul.

– Sedan är det en balansgång hur mycket du inspireras av en annan fotograf. Var går gränsen mellan att bli inspirerad och att ta efter? Det gäller att du inte stilmässigt tar efter för mycket, då blir du aldrig bäst på din grej. Hitta istället din drivkraft och det du tycker om att göra.

Hur ser du på framtiden, gör du det här om tio år?

– Det tror jag absolut, det här är min passion. Det kan inte bli så mycket bättre än att få arbeta med det jag tycker om. Det är fantastiskt. Sen är min vision att börja arbeta mer internationellt och som ett steg på vägen söker jag just nu en fotoagentur att samarbeta med i Sverige.