TEST: Fujifilm GFX 100 II – satsning på snabbhet & video

Vid en första anblick ser vi stora likheter mellan den ursprungliga GFX-kameran, GFX 50S, som lade grunden för Fujifilms nya mellanformatssystem under 2016. Efter den har vi sett flera iterationer med bland annat 50R, 50S II och GFX 100 från 2019 och efterföljande mer kompakta 100S i början av 2021. Just GFX 100 skiljer sig något åt med sitt inbyggda batterigrepp, något som gjorde det till en stor kamera – men likväl en kompetent sådan.

TEST: Fujifilm GFX 50S – När stort blir litet

Test: Fujifilm GFX 50 R – omdesignat & kompakt

TEST: Fujifilm GFX 100 – den bästa vi testat hittills

TEST: Fujifilm GFX 100S – den bästa hittills har blivit mer kompakt

TEST: Fujifilm GFX 50S II – Både prisvärd & med hög bildkvalitet

På sätt och vis kan man därför ändå säga att Fujifilm har »rundat spelet« och sammanför de delar och den teknik som är mest intressanta hos de båda avgreningarna med GFX 50S och GFX 100S, både gällande tekniken men även designen. Enkelgrepp för mindre massa, lättare batteri och möjlighet till avtagbar elektronisk sökare. Och detta tillsammans med en förbättrad sensor som förvisso har samma upplösning på 102 megapixel som 100S, men denna gång fått ta del av den förbättrade bakbelysta CMOS-tekniken tillsammans med den förbättrade signalhanteringen på 16 bitar – och snabbare datahanteringen.

Resultatet blev GFX 100 II, där vi i detta test egentligen bara kan beröra några få delar av de skillnader som kameran har mot sin föregångare, eller sina flera föregångare, om man så vill. Och det som gör kameran så bra är möjligheten att använda kameran på ett vinnande snabbt vis, både ergonomiskt, men även handhavandemässigt och prestandamässigt – med förbättad funktionalitet.

Designen är bättre

Avsaknaden av ett stort batterigrepp gör att GFX 100 II känns mer som en S-modell, och mycket gör också att den som använt just 100S direkt kommer att känna igen sig. Reglage för programval till vänster, stor skärm till höger och genomtänkta knappar och reglage på baksidan. Det som den invigde snabbt ser är möjligheten att använda de tre nya smarta knapparna som finns placerade vid avtryckaren, där man kan göra programmerbara justeringar för hur knapparna ska användas – och de är dessutom riktigt snabba att nå eftersom de är placerad så nära avtryckaren.

Genom att trycka på knapparna kan man slå av eller på valda funktioner, så som i grundläget användning av AI-funktioner eller ansiktsigenkänning. För den som exempelvis snabbt vill byta AF-läge kan en av knapparna väljas till detta, och sedan roteras med tumhjulet. Genomtänkt, och helt klart användbart. Det enda jag inte gillar är att man inte kan ha en »tryck-och-håll«-användning istället, nu måste man trycka, välja trycka. Jag vill trycka och hålla in, markera ett val genom tumhjulet och sedan släppa.

Designen är i övrigt riktigt bra, och nu har den ju även testats i några iterationer för att få med alla förbättringar på vägen. En sådan liten förbättring som en något bakåt lutad statusskärm på ovansidan gör exempelvis den enklare med reflektioner.

Det som möjligen talar mot konceptet som helhet är att den är relativt stor och tung, men å andra sidan så är det bildstabiliserat mellanformat som kräver volym, tillsammans med funktioner för nedkylning. Viktmässigt har kameran blivit något större än GFX 100S, och samtidigt även runt ett hekto tyngre. Men för vad det ger så är det ändå värt det.

Flera förbättrade funktioner

Den snabbare sensorn bidrar exempelvis även till förbättrad inbyggd bildstabilisering, något som ger möjlighet till 8 stegs kompensation mot 5,5 steg som GFX 100 är specificerad till. När jag testar den så upplever jag den också som riktigt bra, och dessutom även användbar eftersom hela poängen med hög upplösning är att få så mycket detaljer och skärpa som möjligt, för att ta vara på vad tekniken kan erbjuda. En del av bidraget till detta är användningen av den data som kameran får genom liveview-bilden, där även detta analyseras tillsammans med gyrodatan för att skapa en bättre »helhetsbild« för bildstabiliseringen.

När jag exempelvis testar fotografera i 64mm så får jag riktigt skarpa bilder vid 1/3s och något under, vilket innebär att det finns en del möjligheter till hjälp om man fotograferar handhållet. Detta går också hand i hand med det område som Fujifilm själva nämner, nämligen att system också ska kunna passa för exempelvis bildjournalistik.

Autofokusen är också en del av den stora förbättring som kameran fått, med både AI-funktionalitet och ögon- och ansiktsigenkänning som vi redan känner igen från X-seriens toppmodeller. Nu blir ju autofokusen inte lika bra på alla plan som hos den serien, med en mindre APS-C-sensor innanför skalet och mindre data att behandla, men Fujifilm har på ett ändå rätt kaxigt vis satsat hårt för att få till en autofokus som verkligen levererar i hög klass för att vara en mellanformatskamera, och dessutom fått till något riktigt bra.

Hastigheten för analys blir allt, och här hjälper även processorn till – i stillbildsläget är autofokusen riktigt snabb, både med att hitta ögon, ansikte och att följa med i rörelser. Detta innebär att när jag riktar kameran mot en person så hittar den många gånger nästan omgående ögonen, och beroende på vilket som är närmast så är det detta som följs. I menyn går det att välja auto, vänster eller höger.

Något som är riktigt bra är också möjligheten att snabbt se fokus på en tagen bild. Genom att gå in i visa-läget kan man trycka nedåt vid detekterat ansikte, och direkt zoomas in till ansiktet. Men även växla mellan flera detekterande ansikten för att se resultat på andra upptäckta ansikten. Här vill man ju framöver även kunna snabbzooma på identifierade ögon.

Snabbheten håller faktiskt även i sig när jag drar på seriebildstagning och 8 bilder per sekund – en förbättring från 5 hos 100/100S – med många skarpa bilder på personer som springer. Även om det är svårt att helt jämföra med professionella kameror inom APS-C och fullformat, så har Fujifilm verkligen lyckats bra, och man ser hur mjukt och korrekt kameran följer ansikten som rör sig över bildytan genom dess autofokus-ruta.

Som extra plus har den elektroniska sökaren en uppdateringsfrekvens på upp till 120 Hz, något som också är en fördel vid fotografering av snabba objekt. Upplösningen på 9,44 miljoner bildpunkter är även det riktigt bra – detaljerna syns bra i sökaren och användningen känns naturlig.

Också bufferten gör att skillnaden egentligen blir ännu större mot exempelvis GFX 100, och eftersom storleken på denna nu är dubbelt så stor och dessutom snabbare, så kan tiden hos seriebildstagningen också förlängas, vilket ökar på

För video gäller inte exakt samma sak. Du får inte samma AI- eller spårning i fotoläget, men det går ändå att välja ett område eller en person för tracking för att följa någon som rör sig. Skillnaden ligger i att kameran inte själv identifierar exempelvis ett ansikte eller öga utan du måste själv välja vad den ska följa. Detta kommer antagligen bli nästa sak för Fujifilm att arbeta på, men redan nu kan jag säga att den följande autofokusen för video ändå underlättar en hel del för dig som ska filma och inte är van att fokusera manuellt.

Det finns även en hel del inställningar att göra för just autofokusen för att den ska fungera på det sätt du vill, så det går alltså att få den ännu bättre för ditt specifika ändamål.

Dessutom finns möjlighet att ta bilder med ett slutresultat på 400 megapixel genom kombinering av 16 bilder för högre detaljåtergivning, samt ett enklare fyrabildsläge för bättre färgtonalitet, men utan högre upplösning. Funktionerna är smarta och bra för den som behöver just det resultatet. På temat: nytt är också filmsimuleringen Reala Ace för naturliga och rika färgtoner, ett välkommet tillskott som ligger i samma tonalitetskala som Provia, men med något lägre saturation.

En hel del mer video

Under släppet av X-H2 på X Summit 2022 i New York fick Kamera Bild även hintar om att en stor grej framåt är att förbättra videoegenskaperna hos GFX-systemet för att kunna konkurrera bättre med det som användarna kräver. Bland annat nämndes då snabbheten – som vi såg att Fujifilm förbättrat hos GFX 100 II med hårdvara och bättre algoritmer – men även video och videofunktioner genom förbättringar på flera punkter.

Det har blivit allt viktigare att hålla nivån inom video samtidigt som man skapar en riktigt bra stillbildskamera, och här finns alla möjligheter för att få till ett bra fortskridande för video inom mellanformatssegmentet.

När det gäller video och GFX 100 II så är det kompetent kombination, något som också gör att det krävs en mindre uppsats för att förklara alla delar. Men för att hålla det något kort, så kan olika format – alltså videoformat med upplösning, sensoryta, beskärning, bitrate och codec – delas in i kategorierna för om man använder ett objektiv av GF-typ, Premista-serien för dedikerad Cinema, fullformat eller anamorfiskt läge. Här kan den som vill grotta ned sig i tabeller för att se olika kombinationer, upplösningar och bildformat, vilket kanske krånglar till det för den oinvigde men samtidigt öppnar upp för den invigde.

Om vi håller oss krav vid en vanlig GFX och GF-objektivanvändare så har möjligheterna ändå blivit större med GFX 100 II, och mycket beror på vad kamerans teknik och snabbhet nu kan erbjuda. Exempelvis går det att spela in video i 8K/30p i 16:9 i beskuret läge 1,53x, i ProRes 4:2:2 HQ H.265. Vill du utnyttja hela sensorn i obeskuret läge för att så att säga inte behöva tänka på ett mindre bildutsnitt, då är det 5,8K/30p i 2,35:1 eller 4K/60p i 16:9. Och det är riktigt bra.

Det som är baksidan med hög upplösning och högkvalitativa format med mycket information är sensorutläsningen, något som i sin påverkar rolling shutter. Hos GFX 100 II är det ändå hyfsat kontrollerat vid 4K – mycket på grund av hårdvaran som har bra prestanda – men om vi går upp till 8K blir det svårare, och noterbart visuellt vid panoreringar, likaså i 5,8K-formatet. Däremot är bildkvaliteten riktigt bra, och med möjligheter till 10-bitars 4:2:2 ProRes-video internt och F-Log2, finns alla möjligheter till riktigt bra och kvalitativ efterbehandling av dina inspelningar.

För den som vill »mer« så går det även att få ut 12-bitars video i råformat till en extern hårddisk i upp till 8K/30p. Det finns även avancerade videofunktioner som 3-delat RGB-vågform och vektorskop, tidssynkronisering och en hel drös med inställningar. Dessutom har man arbetat på att leda bort värme: video kan spelas in i 151 minuter med temperaturer under 25 grader eller i 38 minuter i omgivning upp till 40 grader. Med en kylfläkt monterad finns ingen inspelningsgräns vid temperaturer under 25 grader, och upp till 64 minuter up till 40 grader. Själv stötte jag inte på några som helst problem under mitt test.

Slutsats

Fujifilms mellanformatssystem har mognat och vuxit upp för att kunna hantera alla kommande utmaningar med både målgrupp, framtidens användare och hur en högpresterande och högupplöst kamera måste fungera för att inte bli ett hinder i arbetet.

Det är på ett vis en balansgång att hålla sig på rätt sida om den tekniska gränsen, där utvecklingen går framåt och förbättringarna hela tiden är närvarande, men samtidigt även kunna hålla prislappen hyfsat bra med tanke på vilka utvecklingskostnader som ska täckas.

Fujifilm har länge tänkt innovativt, och företagets satsning i retrokänslans APS-C-skikt har gett finfin avkastning med trogna användare. Men hur ser det ut för GFX och mellanformat?

Genom att satsa hårt på video tror jag att Fujifilm kan öppna upp för en mycket större målgrupp än innan, och kanske även forma ingången till video med mellanformat. Videokvaliteten finns där, den är riktigt bra, liksom handhavandet.

Allt är inte perfekt, men förbättringarna vi ser hos GFX 100 II känns både relevanta och välgenomförda, något som bekräftar att Mark II är värd sin tvåa.

Bildkvaliteten är inte bara riktigt bra, utan fantastisk bra, och systemet bjuder på både bra, jämna JPEG-bilder direkt ur kameran, och än bättre filer i råformat för efterbehandling – även i svagt ljus, något som den bakbelysta sensorn med den nya signalarkitekturen lyckas bra att hantera.

Själva användningen för dig som fotograf kan vara både halvenkel till komplicerad. Den som är ny inom fotografering får en jobbig utvecklingskurva att arbeta sig uppför, men för den som redan är där så bjuder GFX 100 II på en enorm utvecklingspotential för dig som fotograf, eftersom det finns mycket att hämta gällande de videomöjligheter som nu ges inom formatet, tillsammans med en finfin snabbhet och respons trots alla pixlars data som ska skyfflas och behandlas.

Man kan lätt bli avskräckt när man ser alla menyinställningar, men för den inbitne är det godsaker som förenklar fotograferingen, sparar tid i skarpt läge, och bjuder på en hög möjlighet till att göra GFX 100 II till en personlig kamera.

GFX 100 II är en av de bästa och roligaste kameror jag testat – men det roliga har ett pris – i form av vikt och storlek.

Betyg

Handhavande: 4

Snabbhet: 5

Byggkvalitet: 5

Mångsidighet: 5

Funktioner: 5

TOTALT: 4,8

Specifikationer