Malin Hanning: ”Jag älskar känslan av att det är så avlägset”

Även om fotograferandet funnits med sedan hon gick i gymnasiet var det en resa till det karga Svalbard som gav henne en tändning och gjorde att hon riktade in sig mot naturfotografering.

Malin Hanning

Gör: Naturfotograf.

Bor: I Stockholm.

Utrustning: Bland annat Canon R6 Mark II, oftast kombinerad med olika teleobjektiv. 

Instagram: @malin.hanning

– Innan min första Svalbardresa fotade jag lite allt möjligt, porträtt och vardagsbilder, berättar Malin Hanning.

Nu har hon varit tillbaka på Svalbard flera gånger och har även gjort resor till Antarktis.

– Jag älskar känslan av att det är så avlägset och utlämnande. Man kommer bort från den här bubblan som man lever i när man är hemma. Det är som att resa tillbaka i tiden, man kommer nära naturen och den blir mer påtaglig på ett sätt. Sen är det väldigt vackert där också, säger hon.

Att hon reste till Svalbard första gången var lite av en slump, en vän till familjen frågade om hon ville följa med på en resa och hon tackade ja. Väl där tändes en gnista.

– Jag fick en större förståelse för naturens betydelse och behovet av att bevara den.

Göra mer än ”fina bilder”

Fotointresset väcktes på allvar när hon gick på gymnasiet, på en mediautbildning med grafisk kommunikation. Hon tillbringade en del tid i mörkrummet och framkallade film och bilder. Men fotointresset har åkt en berg- och dalbana under åren, ibland låg kameran undanlagd flera år i sträck. Men efter den första resan till Svalbard har den inte lagts på hyllan flera gånger, även om Malin funderat över hur hon vill fotografera och vad hon vill göra med sina bilder.

Hittills har Malin mestadels fotograferat vad hon kallar för »fina bilder«. Alltså välkomponerade bilder på djur i sina miljöer där inget kanske problematiseras eller skapar några tveksamheter. Istället har hon pratat om sina bilder i olika sammanhang och berättat om djuren på bilderna och deras miljöer. Men hon har funderat mer på att börja fotografera mer dokumentärt och kanske försöka påverka mer direkt med bilder. Hon vill påverka och arbeta för att få människor att förstå värdet och vikten av att bevara de känsliga miljöer och djur vi har och att öka människors medvetande om vad som kan gå förlorat om vi inte tar hand om vår fina planet.

– Jag tänker att jag kanske inte bara ska fotografera det fina. Om jag tar en bild på ett djur kanske jag inte alltid ska tänka bort saker ur bilden som kan berätta mer om omgivningen på ett negativt sätt så som skräp, plast eller liknande, säger Malin.

Hon har också funderat på att arbeta redaktionellt för att kunna nå ut på ett annat sätt än via sina sociala medier, som är hennes huvudsakliga kanal idag.

– Bilder är mitt sätt att prata så i sådana fall behöver jag arbeta tillsammans med någon som kan ta hand om skrivandet.

Hon har även tänkt göra något större projekt kring hemlösa hundar i Spanien som hanteras på fruktansvärda sätt. Det är också något som ligger Malin varmt om hjärtat och som hon tidigare arbetat med i många år, dock utan att fotografera mer seriöst.

Reser med öppet sinne

När hon åker på sina resor till de arktiska miljöerna har hon oftast inte något specifikt mål med resan. Inga speciella motiv hon vill fånga utan hon försöker åka med ett öppet sinne.

– Det går inte att förutspå hur vädret kommer att vara, vart vi kan åka, vilka djur som kommer att ses på resan så jag vill inte ha tydliga idéer om vad jag vill fotografera eftersom det kan göra att jag blir besviken. Istället fotograferar jag det som dyker upp utifrån de situationer som jag hamnar i.

Eftersom hon mestadels fotograferar utifrån sina egna premisser har hon heller inga krav på vad hon behöver fotografera. Ibland har hon sålt bilder till olika destinations­företag och turistorganisationer, men det är inget som ­sätter någon extra press på hennes skapande utan hon kan arbeta så som hon själv önskar. Vilket hon gillar.

– Jag vill inte bara jobba med mitt egna fotograferande utan vill hålla det delvis även till en hobby, annars skulle jag tappa motivationen om det blev för mycket, säger Malin.

Utöver sitt fotograferande arbetar hon med att sälja kamerautrustning, så även om hon inte arbetar med sitt egna fotograferande på heltid så blir det ändå foto för hela slanten.

Inte bara Svalbard

Malins fotograferande är dock inte bara kopplat till dekarga miljöerna på Svalbard och kring polerna. Även om hon gärna reser dit fotograferar hon också mycket här hemma.

– Ibland glömmer man bort hur mycket fin natur vi har här i Sverige och i våra grannländer och att man inte måste åka iväg bara för att fotografera. Familjen har också en stuga i västra Härjedalen, i den svenska fjällkedjan, där Malin tillbringar en del ledig tid. Då blir det främst landskap och djur som finns i området, som blir motiven.

Här hemma är hon dock mer målmedveten när det gäller sitt fotograferande och hon har som långsiktigt mål att fotografera alla svenska rovdjur.

Det innebär att det går åt mycket tid till att sitta och vänta på rätt tillfälle. Att fotografera på hemmaplan kräver mer tid och planering per bild än vad det gör på Svalbard menar Malin. Men samtidigt är det en del av grejen.

– När man har suttit länge och väntat och det plötsligt händer något, ett djur kommer fram och man får de där bilderna så får jag en sån kick! Det kan jag ibland sakna när jag inte fotograferat på ett tag, då vill jag ut och få den där känslan igen, berättar hon.

En av hennes målsättningar är att få bra bilder på vargarna i Sjundareviret, som är det närmsta vargreviret för Malin.

– Vargar är en väldigt känsliga fråga i Sverige, säger Malin och fortsätter:

– Det är en del människor som blir upprörda när man pratar om ämnet.

Än har hon inte lyckats fånga bilder på vargarna som hon är nöjd med, men hon fortsätter att försöka. Nu under sommaren är hon också ute efter att försöka hitta ett aktivt grävlingsgryt där hon kan fotografera.

– Jag försöker snappa upp saker från andra och höra mig för om tips när man pratar med folk runtomkring en. Man måste vara nyfiken, säger hon.

Malin har flera vänner som också är naturfotografer, men många naturfotografer är hemlighetsfulla när det gäller att dela med sig av de platser de åker till för att fotografera. Vilket Malin tycker är bra då det är viktigt att endast personer som visar respekt för djuren och inte stör, vet om dessa platser.

Utrustning underlättar

När det gäller kamerautrustning är det inte något som Malin är så där väldigt engagerad i. Men, menar hon, det är klart att en bra kamera som kan se till att till exempel fokusen alltid sitter där den ska, underlättar mycket i själva bildskapandet.

– Men man behöver ju inte ha det dyraste för att få bra bilder, det handlar mer om att vara på rätt plats vid rätt tid för att få till en bra bild. En bra kamera gör att man inte behöver tänka så mycket på teknik och kan fokusera mer på allt annat som krävs för att bilden ska bli bra, menar hon.

I Malins kameraväska hittar man oftast en Canon R6 Mark II tillsammans med en rad olika objektiv, när hon ska fotografera djur är det mestadels olika teleobjektiv som gäller. Bland annat är Canons 100-500mm ett objektiv som ofta får följa med tack vare att det täcker många situationer och är förhållandevis lätt och kompakt.

Tidigare tog hon knappt fram kameran om hon inte skulle ut i naturen, men för ett tag sedan köpte hon en kompaktkamera, en Fujifilm X100V, för att ha till vardags.

– Det känns kul att ha en kamera där jag kan låta det ta lite mer tid när jag fotograferar, där tekniken inte är så viktig och jag kan fota vardagsgrejer. Sånt man kanske inte skulle ha fotograferat annars och därför inte lägger på minnet. Det blir lite enklare med en liten kompakt kamera än med en stor systemkamera.

Är med i magasinet Mother

Malin är en av de fotografer som var med i Melissa Schäfers naturfotoprojekt Mother som lanserades i vintras. Ett magasin som bara innehåller kvinnliga naturfotografer och som är tänkt som ett sätt att presentera bilder där bilden får ta mer plats och ges mer tid än när de bara flimrar förbi i sociala medier. Ett koncept som lockade Malin.

– Melissa är en nära vän till mig och jag tyckte om idén med en reaktion mot det här fastfood-fotograferandet. Att det fanns en möjlighet att ta tillvara på berättelserna som finns bakom bilderna. Att det finns ett större sammanhang, säger Malin.

I Mother berättar Malin om en händelse från Antarktis när hon föll i vattnet från en liten gummibåt.

– När man ska gå i land där så åker man med små zodiacbåtar, det gick stora vågor och när jag skulle hoppa ur hade jag bara en kort stund på mig för vågorna gjorde att båten slog och gungade. Men jag fastnade i min kameraväska och föll i vattnet. Det enda jag tänkte på var »släpp inte kameraväskan!«, berättar Malin med ett skratt.

Medan hon drogs iväg av vågen och hamnade under vattnet hoppade expeditionsledaren ner i vattnet och fick upp henne. Hon sattes på stranden och expeditionsledaren sa åt henne att hon borde åka tillbaka till den stora båten för att byta om. Men Malin vägrade och satt kvar på stranden. Medan hon satt där kom en pingvin gåendes fram och tittade på henne. Bilden av pingvinen tog hon med sin mobiltelefon. Som för att accentuera att det är rätt tid och rätt plats som är det viktiga, inte vilken kamera du har.