Kamera & Bild testar

TEST: Fujifilm X half – digitalt retrokoncept för känslans skull

Två kameror i en – både analog känsla och digital teknik. Fujifilm tar språnget att flörta extra mycket med dig som älskar retrokänslan med filmvrede och väntan på bildresultatet, och gör det riktigt bra.

Publicerad

När bilden blir halv kan glädjen bli dubbelt så stor. Ja, så kan man nästan summera Fujifilms nya innovation Fujifilm X half – eller X-HF1 – inspirerad av analoga halvformatskameror med flera funktioner som bygger på känslan av just analog fotografering.

Men vad handlar då konceptet om? Jo, när vi som mest trodde att snabba arbetsflöden, avancerade funktioner och den senaste digitala tekniken var det viktigaste, och att vi lämnat den analoga eran av slow-photo med långa väntetider innan bildresultatet avslöjas – då släpper Fujifilm ett kamerakoncept som drar tillbaka tiden på samma vis som vi vevar in filmen i rullen för framkallning.

På insidan är kameran helt digital, med en 1-tums bakbelyst sensor och ett 32mm f/2,8-objektiv som är identiskt med den analoga engångkameran QuickSnap, alltså motsvarande 35mm i fullformat.

Retro, lekfull & lätt

Designen är däremot intressant. Den ser ut som en Fujifilm-kamera men väger bara 191 gram för kamerahuset utan batteri – och är extremt liten till sin storlek. Det ser på ett vis ut som en leksakskamera, men när man börjar greja lite med den så blir det mer verkligt att det faktiskt är en riktig kamera. Men för att koppla ihop det lekfulla med fotograferingen, så är det just enkelheten som gör kameran så rolig och unik att använda.

Tänk bort tekniken och koncentrera dig på fotograferingen, är mantrat, tillsammans med att bara ha kul. De egentligt svåra valen ligger i om du ska fotografera eller filma (med en ytterst enkel filmfunktion – kamerans idé är egentligen inte tänkt att använda för film), samtidigt som du ska välja utseende på dina bilder. Resten kommer av sig själv när du väl är igång och letar scener att föreviga. Och det är då fotoglädjen uppenbarar sig på allvar.

På baksidans vänstersida finna en liten bildkskärm som visar vilken filmsimulering du har valt, som en påminnelse av inställningen och en flört med dåtidens lilla fönster som visade vilken film man monterat i kamerahuset. Samtidigt har X half ett filmframdragningsreglage som du måste använda när du fotograferar upp en rulle film – något jag återkommer till senare.

Analogt tänk

Den enkla designen med få knappar gör också att du kan tänka mer på dina bilder snarare än att optimera alla inställningar för att få den perfekt bilden. Här är det mer känslan i bilderna du tar som kommer att vara det viktigaste, snarare än att hitta rätt i menyer och göra rätt justeringar. Men bland de delar man faktiskt kan ställa in så fungerar den stående pekskärmen utmärkt till allt detta. Här väljer du inställningar för fokus, vitbalans, ansiktsigenkänning och så klart även filmsimulering – ett av Fujifilms mantran för färdiga bilder direkt ur kameran.

Diptyk.

Att tänka stående men hålla kameran liggande kan vara en utmaning för vissa, men genom att titta i den analoga genomsiktssökaren – som för övrigt gör ett riktigt bra jobb att visa utsnittet för hur bilden till slut blir – ökar bara känslan av närhet till det man fotograferar och många gånger mer en uppfattning om vad man vill ha i fokus i bilden, snarare än att den exakt ska placeras på ett speciellt vis på millimetern.

Med inspirationen från det ståande formatet, där två stående bilder placeras på en klassisk analog filmruta bredvid varandra, ger sig retro-eran till känna. Bildern blir naturliga diptyker, alltså två bilder som hör ihop i närheten av varandra, där du använder appen för att "framkalla" dina bilder.

En kontaktkarta i appen.

Fujifilm X half har, förutom helt vanlig fotografering, ett speciellt filmkameraläge som ger användningen av kameran en mer analog känsla genom att du som fotograf börjar med att välja en filmsimulering bland Provia, Velvia, Astia, Classic Chrome, Reala Ace, Classic Negative, Nostalgic Negative, Eterna, Acros och Sepia, och antal bilder som ska fotograferas på en rulle. De tagna bilderna går inte att se förrän alla bilder är tagna, och efter varje tagen bild används frammatningsreglaget för att kunna ta nästa bild, liksom frammatningen av analog film.

Retro-digitalt datum på bilden.

Det som är något synd är att Fujifilm inte lagt till möjligheterna att finjustera inställningarna för respektive vald film, alltså något som den som är van vid X-serien känner igen från "kamerarecept" med möjligheten att själv påverka eller utgå från en vald filmsimulering och göra ändringar. Man kan så klart inte få allt – men tänk om det hade gått att synka stilen med en annan Fujifilm-kamera och få två serier i samma egenvalda bildstil.

Självklart kan man ställa in hur mycket korn (alltså digitalt pålagt) som bilderna ska ha. Och när du väl valt dina inställningar finns heller ingen återvändo – kameran fotograferar enbart i JPEG, så det går inte att göra avancerade justeringar i efterhand från en bild i råformat – bilden blir som den blir, helt enkelt, bortsett från de justeringar du kan göra med en JPEG-bild i Photoshop med formatets begränsningar.

När du väl fotograferat klart är det dags för framkallning av den ändliga filmen. Genom appen drar du igång processen och fram växer då en kontaktkarta som visar dina bilder. Från kontaktkartan skapas sedan diptykerna, med möjlighet att välja frammatningshål i bildytan. Sedan trillar bilderna ned i telefonen och på väg till dina vänner.

Slutsats

Egentligen blir en diskussion om bildkvalitet och annan teknik som sensorprestanda överflödig – kameran handlar mer om att producera bilder med känsla och innehåll, något som åsidosätter de flesta tekniska elementen. Men för den som ändå vill veta så går det att få till riktigt snygga bilder när man tweakar inställningarna.

Då är frågan man ställer sig – är kameran unik? Svaret är egentligen mycket enkel: på alla plan i den digitala eran är kameran unik med sammanblandningen av det analoga och digitala, vinklingen mot fysiska reglage vi känner igen från förr, tillsammans med digital sensor och hantering via en app. 

Men med det sagt så spelar det unika ingen roll i slutändan, det är mer känslan man får med kameran som är det viktiga, och det är även här som Fujifilm lyckas så väl med X half och tanken bakom kameran. Syftet med kameran är alltså att både förenkla hanteringen för dig som fotograf genom att rensa bort alla onödiga tekniska moment, samtidigt som du får flashbacks till den analoga tiden där varje ruta räknades, där varje bild förblev en hemlighet till den framkallades, och där varje bild fick sitt värde genom den känsla du som fotograf fick när du tog bilden.

Vill du ha något unikt och bli nostalgiskt upprymd, eller bara vill arbeta lite enklare med point-and-shoot – då är Fujifilm X half helt rätt. Kameran kan nämligen ge dig som fotograf helt andra ingångar i fotograferingen än vad dagens tekniska innovationer lyckas med. Det är också därför vi väljer att inte sätta något betyg på kameran som helhet.

Specifikationer
Typ/FattningKompaktkamera
Cirkapris9 499 kronor
Sensor1 tum
Upplösning17,7 megapixlar
ISO200–12 800
Skärm2,4 tum, 0,92M, pekskärm
SökareAnalog
Seriebildstagning-
Video1080/24p (3:2-format)
MinneskortSD
BildstabiliseringNej
Mikrofon/HörlurNej/Nej
Wifi/Blåtand/GPSJa/Ja/Nej
Vikt191 g