KAMERA & BILD TESTAR
TEST: GFX 100RF – En "perfect match" för målgruppen

Fylld med teknik och speciallösningar – ett vinnande koncept för vissa – onödiga för andra. Men kvaliteten och fotoglädjen är orubblig för den tänkta målgruppen.
Under ett decennium har skiftet mellan stor och vräkig gått till att bli kompakt och kompetent. Jag tänker då främst på storleken hos de kameror och objektiv som släpps, där vikten blir allt mer väsentlig vid val av kamera. Kanske är det tekniken i sig som under det senaste decenniet blivit så mycket bättre att nästa steg varit att bibehålla samma höga tekniska nivå men paketera det i ett kompaktare skal, som blivit grejen.
Det är nämligen precis detta som Fujifilm gjort med sin nya kompaktkamera med mellanformatssensor: Fujifilm GFX 100RF, där “RF” står för “Rangefinder Fixed Lens”. Här har man tagit sin kraftfulla sensor på 102 megapixlar från sin systemkamera GFX 100S II och bänt in den i ett skal som mest liknar en något förvuxen X100 VI, som i sin tur huserar en mindre APC-C-sensor.



Bara att göra en mellanformatskamera så pass kompakt är inte så enkelt, något vi fick höra av Fujifilms produktchef Makoto Oisihi när jag intervjuade honom i Prag i samband med släppet av kameran. Konceptidén är precis så enkel som jag beskriver den: skapa en X100 med mellanformatssensor – men genomförandet är desto svårare, framförallt när det också är ett objektiv inblandat i designen – som inte går att byta.
För att recensera en kamera som denna måste man också förstå att den är relativt nischad, vilket innebär att den egentligen passar en viss typ av användare, i det närmaste specialbyggd för den som behöver egenskaperna man får med en mellanformatssensor, samtidigt som man av en eller flera anledningar behöver det kompakta formatet. Därför ska vi försöka reda ut hur det ligger till, och vem kameran egentligen passar.
En X100 med “lite mer”
Fujifilm GFX 100RF är alltså Fujifilms mest kompakta mellanformatskamera hittills, vilket i sig är en milstolpe eftersom hela GFX-system ändå är relativt kompakt för den teknik det innehåller, exempelvis i GFX 100S II för att ta ett exempel. Men här kan jag tänka mig att ingenjörerna skruvat på sig inför uppgiften och klurat på vad de ska göra avkall på inför en fusion av de två extremt kompetenta modellprogrammen X100 och GFX.
I det kompakta skalet har Fujifilm gjort allt för att minska ned vikten, till 735 gram, bland annat genom det nyutvecklade objektivet med centralslutare och dess design med 10 linselement i 8 grupper, vilket kan jämföras med 775 gram hos Fujifilm GFX 50R. För att behålla essensen av det viktiga med konceptet fick alltså bildstabiliseringen hoppas över, objektivet bli ett f/4 och en analog sökare skippas. Det är i sig helt klart rätt val, för det är just det kompakta formatet som är grejen med X100RF – inte en mellanformatskamera med alla de teknikerna, vilket jag återkommer till.
Tittar vi närmare på designen så delar den mycket med X100-serien, med sina grundläggande reglage för slutartid, ISO, exponeringskompensation och knappar och joystick. Däremot bygger den mer på både höjden och bredden, även om själva tjockleken är likadan. Detta märks så klart både när det gäller den upplevda storleken och vikten, i jämförelse. Jämför man kamerorna bredvid varandra märker man alltså skillnad. Men, tittar vi på innehållet så blir också den jämförelsen missvisande – det skulle helt enkelt inte gå att få in samma teknik i ett skal av storleken på en X100.
Ungefär samma tankar går att koppla till valet av bländare f/4 på objektivet. Ett ljusstarkare objektiv hade blivit mycket större, så här antar jag att Fujifilm hittat en sweetspot för vad de tror att vi som fotografer kan tänka oss att stå ut med gällande storleken på optiken i kamerahuset, eftersom grejen med kameran är att få den så kompakt som möjligt. Jämfört med exempelvis GFX-optiken GF 30mm f/3,5 R WR eller i princip vilket annat GFX-objektiv, så är skillnaden enorm, även om det är svårt att rakt av jämföra de olika objektiven då integrationen bidrar till ett kompaktare format.

Men med f/4 innebär det också att du heller inte får samma mjuka, härliga bakgrundsoskärpa som med GFX 80mm f/1,7 R WR, när du fotograferar i beskuret 20MP-läge, vilket jag förklarar närmare nedan. Ljusstyrkan kan alltså bli ett problem, men allt beror på hur du fotograferar och vad du vill få ut av dina bilder. Men, tanken med den här kameran är heller inte att jaga samma kvalitéer som GFX-systemet i övrigt – tyngden ligger i likna X100-serien och de fördelar den för med sig med sitt kompakta utförande.
Beskärning är grejen
När vi ändå berör just designen så är det främst två delar som gör 100RF så spännande: reglaget på baksidan för att ändra bildförhållande och reglaget för pekfingret på framsidan som justerar beskärningsfaktorn, något som kan upplevas som en “brännviddsjustering” eller “brännviddsförlängning” som många felaktigt kallar det – men som egentligen alltså bara definierar utsnittet på sensorn som sparas ned som en bild. Detta ger illusionen av inzoomning, men är alltså bara ett sätt att slippa beskärning i efterbehandlingen för att snabbare komma fram till en färdig bild. Viktigt att förstå här är att brännvidden på objektivet alltså alltid förblir 35mm i mellanformat, vilket motsvarar den vidvinkliga brännvidden hos 28mm i småbildsformat. Men om vi kokar ned det till ett motsvarande utsnitt för de olika beskärningslägena så går det alltså att simulera en inzoomning på ett smart vis eftersom sensorns upplösning är så hög, vi har hela 102 megapixlar att leka med. 102 MP motsvarar då 35mm (28mm småbild), 62 MP 45mm (36mm småbild), 31 MP 63mm (50mm småbild) och 20 MP 80mm (63mm småbild).

På så vis kan vi alltså zooma in till mostsvarande normalobjektivet i fullformat på 50mm och ändå få en upplösning på 31 megapixlar, vilket är en av kamerans styrkor, med direkt beskärning för att snabbt komma närmare en färdig bild. För detta har Fujifilm skapat ett speciellt reglage vid det främre snurreglaget, där det står ut en liten flärp för just denna ändring. Det visuella går sedan att justera på olika vis, exempelvis kan man välja fylla ut bildytan i sökaren och zooma sig in i bilden för att se utsnittet (den färdiga beskurna bilden), eller så kan man välja att se hela objektivets vy i sina 28mm och få antingen en vit ram som definierar det som blir den slutliga bilden, eller med en andra inställning möjligheten att se samma sak – hela bilden i 28mm – men med en nedtoning av det som blir beskuret runt omkring.
Det här är användbart och bra, för du som fotograf kan snabbt få en uppfattning om vad du utelämnar eller tar med, framförallt i de två senare lägena. Det jag stör mig på är att inte kunna välja hur nedtonat eller mörklagt den yta som inte kommer med i bilden, visas. När jag exempelvis fotograferar inomhus blir den mörka ytan väldigt mörk, men när jag är utomhus i solljus blir den mörka ytan för ljus i förhållande till den aktiva bildytan.
Här vill jag så klart ha möjligheten att justera just detta genom att välja exempelvis 20, 40, 80 procent opacitet, för att kunna ställa in hur mörk den yta som skärs bort blir. Antagligen ligger det bara en firmwareuppdatering bort, och borde inte vara alltför svårt att fixa, men skulle ge en stor förbättring av funktionens användning.
I övrigt gillar jag funktionen, och en stor fördel är att kunna ta del av hela bilden i efterhand när man öppnar den i Photoshop – även om jag valt en specifik beskärning i kameran – om jag fotograferar i råformat. JPEG-bilden blir beskuren och oåterkalleligt kapad, men med råformatet kan jag göra finjusteringar till min beskärning – en beskärning som är sparad och inlagd i bildfilen och alltså går att justera i efterhand på bildytan.
Reglaget har väl däremot inte någon optimal placering, även om jag kan förstå varför det är placerat där det är: snabbanvänt nära pekfingret och ingen direkt annan given plats. Problemet är bara att jag kommer åt det vid användning av reglaget, och det får för sig att leva sitt eget liv. En idé är att använda knappen för det andra pekfingerreglaget (alltså samma som hos X100 VI) där man kan exempelvis justera sökarinställningen, för att växla mellan de olika utsnitten där.

Formaten är den andra grejen
Den andra intressanta saken med GFX 100RF har intressant nog också med beskärning att göra, men mer som bildförhållande. På baksidan hittar vi nämligen ett nytt snurreglage med inställningsförklaring uppåt, där man ser vilket bildförhållande man valt på sitt fotograferingsläge. För detta gäller i princip samma delar som ovan nämnda justeringar med opacitet och vit ram, eftersom det just är beskärning och exkludering av bildens delar det gäller – men då i bredd- och höjdförhållande. Med detta kan vi växla mellan nio format: 3:4, 17:6, 65:24, 16:9, 3:2, 4:3, 5:4, 7:6 och 1:1. Intressant är exempelvis att 3:4 finns med, alltså en stående version av 4:3 – vilket gör att du kan fotografera stående bilder med kameran i horisontellt läge (med beskärning).
De olika lägena, som exempelvis 17:6 eller 65:24 – igenkännade från Hasselblad X-Pan för den som minns – som ger en extrem panoramakänsla, är roliga att använda. Att se bilden i sökaren som den är tänkt att bli i “färdigt läge” kan hjälpa många på traven för att hitta intressanta bildelement och skapa ett intressant bildinnehåll, och det är precis det som är tanken med dessa olika inställningar: att hitta rätt. Detta kan passa många fotografer som ägnar sig åt exempelvis gatufoto, eftersom det skapar ett tankesätt kring bildinnehåll som inte alla har i bakhuvudet.

I själva fotograferingsprocessen är denna hjälp till beskärning ett språng framåt för många som fastnat i liggande bilder, som bara använder sig av centralperspektiv, eller som har svårt att föreställa sig beskärningar. Med övning kan man komma bort från detta, och se elementen som enheter, och alltså förändra sitt tankesätt.
Tilltaget är roligt att använda och öppnar upp för kreativ fotografering, men det är alltså ingen revolution för den redan inbitne och uppövade fotografen – där ligger fördelarna snarast i att snabbt kunna få en färdigbeskuren bild utan att behöva redigera den i efterhand. Men det kan vara tillräckligt nog för att uppskatta funktionen.
Än en gång har Fujifilm löst reglagefrågan för de olika formatinställningarna, men placeringen är inte helt optimal för snabb hantering och byte av format, med hjälp av tummen, eller pekfingret för den delen. Här skulle jag bytt bort exponeringskompensationen för formatreglaget, men då hade så klart den genomgående kameradesignen brutits. Men när jag ser monteringen av det nya reglaget fick jag också en idé: kanske kan en GFX 100RF II innehålla möjligheten att själv skruva loss och byta plats på reglagen, om de är lika stora? Då får jag som fotograf välja, och reglagens funktioner kan lätt ändras i kameramenyn. Kanske blir det nästa fluga i “kustomisering”, alltså att göra kameran till “sin egen”. Och är det någon som skulle våga så är det Fujifilm.
Fylld med teknik
Kameran är fylld av spännande teknik, och de som känner till X100 kommer även känna till många av de delar som finns i GFX 100RF: inbyggd ND-filter, finfina videospecifikationer, möjligheten att använda filmsimuleringar – något som verkligen bidrar till “färdiga bilder”-konceptet, oändligt många inställningar och snabb autofokus.
Den inbyggda bildstabiliseringen får vi alltså klara oss utan, vilket är okej för att minska kamerans storlek, men många kanske ser den som saknad. Med upplösningen på 102 megapixlar krävs det också att man är stabilare på handen, något som möjligen kan kompenseras något av bladslutaren som minimerar vibrationer, om man nu inte väljer elektronisk slutare.

Kanske måste man också klättra uppåt i ISO för vissa bilder då objektivet har f/4, men å andra sidan är jag inte speciellt rädd för det – sensorn presterar och gör ett bra jobb, och för min egen del ser jag många gånger ett högt ISO-tal som ett snyggt korn, framförallt i svartvita bilder. Men det gillar så klart inte alla.
Objektivet presterar för övrigt riktigt bra, med fin skärpa, ut i hörnen, redan från f/4. Resultatet är imponerande bra och Fujifilm har lyckats väl med att ta till vara på sensorns kvalitéer med ett så kompakt objektiv som det inbyggda Fujinon-objektivet. Visst har objektivet några brister i form av aberrationer, men jag skulle säga att de knappt är märkbara, i varje fall blir de irrelevanta för den tänkta målgruppen.
För den som väntar sig den där extremt mjuka övergången i tonalitet vid fotografering i motsljus, men med bibehållen kontrast – grattis – den finns där och bidrar till hela bildkänslan om du älskar att arbeta med ljuskällor, reflektioner och silhuetter.
Bilderna blir helt enkelt riktigt bra, ja till och med extremt bra, om man relaterar kamerans storlek vs bildkvalitet.
För den som älskar video så är GFX 100RF inte det vinnande valet, även om det går att filma både enkelt och med bra resultat med kameran. Inställningar för olika videoval har bantats i jämförelse med exempelvis andra GFX-modeller, men det går att komma långt på att välja F-Log/Log2 med exempelvis Eterna, och upplösning i 4K/30p i 10-bitars 4:2:2-format med pixelbinning. De val man kan göra är fullt tillräckligt för vilken gatufotograf som helst.

Pekskärmen är på 3,15 tum och vinklingsbar, med en upplösning på 2,1 miljoner bildpunkter. Här har Fujifilm även arbetat på att göra om upplägget med informationen på skärmen, och anpassat ikonerna för 3:2-formatet. Den elektroniska sökaren har en upplösning på 5,76 miljoner bildpunkter och 0,84x förstoring. I det stora hela finns inte så mycket mer att säga om det, mer än att det är sökaren som är grejen, och att bilden är riktigt bra, högupplöst och detaljerad.
Autofokusen har objektigenkänning för bland annat ansikten och ögon, och känner igen fordon, djur, fåglar och flygplan. Den fungerar också som förväntat, hittar ögon, ansikten och sätter fokus när den ska och där den ska. Den är inte alltid den snabbaste, och även om kameran kan fotografera med autofokus i 6 bilder per sekund så är det inte riktigt något att rekommendera. För gatufoto – javisst. För sport – icke.
Slutsats
Fujifilm GFX 100RF är en fantastisk kamera. Den har utmärkande egenskaper som passar väl in för den som behöver en hyfsat kompakt kamera att snabbt rycka till sig, och som också producerar färdiga bildfiler lika snabbt. Funktionerna är roliga, intressanta och spännande, samma sak gäller bilderna man kan ta med den.
Däremot är den också riktigt nischad åt just det hållet, vilket gör att den på sätt och vis passar många, men inte är skapad för att massan. Man får betala för speciallösningar och tekniska funktioner som är hardcore för vissa och oväsentliga för andra. Det är lite som en “perfect match” med handen i handsken, eller att helt enkelt inte använda sig av handskar.
Efter att ha testat kameran kände jag att det var helt rätt kamera för den som behöver en kompakt mellanformatskamera. Efter några veckor kände jag att Fujifilm X100 IV fortfarande var det självklara valet för den som behöver en kamera med ungefär samma teknik och möjligheter, om man inte behöver upplösningen och funktionerna för att beskära bilder direkt i kameran – samtidigt som man kan dra ner på vikten och storleken ytterligare. Svaret till vem kameran passar blir därför “det beror på”.
Med det sagt: vill du fotografera mellanformat och ha en riktigt kompakt kamera med fantastiska funktioner så finns det bara en vinnare: GFX 100RF. Den ger mycket fotoglädje, stor skaparlust och roliga, utvecklande stunder i ditt fotograferande. Det enda som egentligen känns fel är att kasta bort alla fina och inte helt billiga pixlar genom att beskära, när man har en mellanformatssensor till förfogande.
Betyg
Handhavande: 5
Snabbhet: 3
Byggkvalitet: 5
Mångsidighet: 3
Funktioner: 4
TOTALT: 4,0

Specifikationer | |
Typ/Fattning | Systemkamera |
Cirkapris | 66 000 kronor |
Sensor | Mellanformat |
Upplösning | 102 megapixlar |
ISO | 80–12 800 (40–102 400) |
Skärm | 3,15 tum, 2,1M, pekskärm |
Sökare | 5,76M |
Seriebildstagning | Ca 6 bilder/s |
Video | 4K/30p, 1080/60p |
Minneskort | 2xSD |
Bildstabilisering | Nej |
Mikrofon/Hörlur | Ja/Ja |
Wifi/Blåtand/GPS | Ja/Ja/Nej |
Vikt | 645 g |